| Levned |
- Gift med sin kusin Lissie von Rosen, dotter till Alfred von Rosen. (Alfred Benedictus von Rosen, f. 28 Sep. 1872, broder til Sophus Herman Carl von Rosen. G. med Ida Schütze, f. 3 Mar 1874 - Hauch Fausbøll.
Efter studentexamen i Eslöv 1916 blev von Rosen medicine kandidat 1921, medicine licentiat 1928 och medicine doktor i Lund 1939 på avhandlingen Die infektiösen Krankheitsprozesse der Kniescheibe. Han blev docent i ortopedi vid Lunds universitet 1940 och var biträdande lärare i ortopedi där 1949–65. Han var amanuens på anatomiska institutionen i Lund 1924, på patologiska institutionen 1926–27, amanuens och underläkare på ortopediska kliniken vid Lunds lasarett 1927–30, underläkare vid kirurgiska avdelningen på Kristianstads lasarett 1930–33, överläkare på Vanföreanstalten i Härnösand 1933–40, på ortopediska kliniken vid Malmö allmänna sjukhus 1940–65, och styresman där 1951–55.
Han blev fältläkarstipendiat i Fältläkarkårens reserv 1923 och bataljonsläkare där 1928. Han var redaktör för tidskriften Acta Orthopaedica Scandinavica från 1950. Han höll föreläsningar i Indien, Japan, Nya Zeeland, Korea, Östafrika, USA och Kanada och författade skrifter i ortopedi. År 1976 tilldelades han professors namn.
Under sin studietid i Lund medverkade von Rosen som huvudrollsinnehavare i karnevalsfilmen Erik XIV (1928).[1] Han tillhörde en pommersk släkt, den ointroducerade adliga ätten von Rosen (från Stralsund) (wikiepedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sophus_von_Rosen, set 25 May 2018).
Sophus var en nær ven af tre generationer af familierne Grunbaum og Heilesen. For Ebba Woldsgaard-Iversen var han nærmest som en bror, og han kom ofte i hjemmet. For Berthe-Marie Grünbaum var han en onkel, som hun ofte så. Og for Simon Heilesen nærmest en bedstefar, altid, mild, anerkendende og interesseret i det unge menneskes aktiviteter. Også Lise Brændgaard kendte ham, og vi besøgte dem flere gange, både i den smukke lejlighed med havudsigt i den sydlige del af Malmö og i sommerhuset i Torekov, hvor den 90-årige kørte os i sin serie 7 BMW - langsomt, midt på vejen - til skræk for både passagerer og med medtraffikanter. Lissie, som under krigen angiveligt havde sunget for tysklands top-nazister, og som bramfrit mente, at sex bør dyrkes til musik, var Sophus' livslange kærlighed. På sine ældre dage var hun meget svagtseende, men gennemførte alligevel en akademisk uddannelse i nærorientalistik og fik udgivet et lille skrift om Lapis Lazuli. Sophus læste alle tekster højt for hende, som hun så memorerede og bearbejdede og dikterede noter fra. Hendes vilje og insisteren var på én gang imponerende og temmelig overvældende. (Simon Heilesen).
|
Om slægterne Brændgaard & Heilesen
1898 - 1996 (97 år)
